Axial spondylartrit (axSpA)
Symtom, diagnos &
behandling
Symtom
Vid axial spondylartrit kommer sällan symtomen akut, utan utvecklas under lång tid. Vanliga och tidiga symtom är ryggvärk och stelhet mellan skulderbladen. Ofta uppträder symtomen under de tidiga morgontimmarna. Dessa problem kan ge smärta vid djupandning och/eller smärta i nedre delen av ländryggen samt i bäckenet i form av diffus värk. Smärtan uppträder ofta efter en stunds sittande eller liggande och kan släppa efter en stunds rörelse. För en person som lever med axial spondylartrit är ryggvärken oftast svårast under de tidiga morgontimmarna ofta med störd nattsömn.
Ryggvärk är inte alltid första symtomen
Axial spondylartrit kan även ge andra symtom och det är inte alltid som just ryggvärk är det första symtomet på sjukdomen. Hos vissa personer kan det vara en inflammation i ögats regnbågshinna (iris), en så kallad irit, som är det första symtomet. Detta symtom kan komma före både ryggsmärta och stelhet. Axial spondylartrit är en sjukdom som går i skov, vilket betyder att sjukdomen inte är statisk utan bättre och sämre perioder kan avlösa varandra.
Diagnos
Patientens egna berättelser om sin stelhet och smärta i ryggen är viktig när läkaren ställer diagnos. Idag gör man oftast en magnetkameraundersökning för att påvisa inflammation i bäckenlederna och för att ställa diagnosen axial spondylartrit. I vissa fall kan man även göra en röntgenundersökning av ryggen för att se om lederna i korsryggen och mellan kotorna stelnat till. Förändringar syns dock sällan i ett tidigt skede av sjukdomen.
Även blodprover såsom SR (sänka), CRP (snabbsänka) och Hb (blodvärde) kan visa på graden av inflammation, men förhöjda provvärden är mer sällsynt än vid andra reumatiska sjukdomar. Många gånger tar man också blodprov för att påvisa gentypen HLA-B27. Axial spondylartrit är en sjukdom med mycket stark korrelation till förekomsten av vävnadstyp HLA-B27. Mer än 90 % av patienterna med denna sjukdom är HLA-B27-positiva. Om personen som söker vård för ryggsmärta också har genen HLA-B27 så kan även det stärka diagnosmisstanken, men inte alla som insjuknar i axial spondylartrit har den genen. Det är också viktigt att komma ihåg att gentypen HLA-B27 förekommer hos ca 10% av den friska befolkningen.
Om personen blir klart bättre efter fysisk träning och en antiinflammatorisk läkemedelsbehandling (NSAID) stärker det misstanken om diagnosen
Behandling
Många personer upplever att regelbunden träning tillsammans med en fysioterapeut i kombination med en antiinflammatorisk läkemedelsbehandling (NSAID) kan ge god symtom- och smärtlindring. Regelbunden träning (2-3 gånger i veckan) är nödvändig för att bibehålla rörlighet, motverka stelhet och felställning i rygg och leder. Detta är lika viktigt under som mellan eventuella svängningar (skov) i sjukdomen.
Om regelbunden fysisk träning och behandling med NSAID inte ger tillräcklig smärt- och symtomlindring, och om andra leder än rygg och bäcken är påverkade, kan man gå vidare med andra läkemedel som dämpar immunsystemet, så kallade biologiska läkemedel.
Dessa läkemedel kräver uppföljning och kontroll av en specialist inom reumatologi. I de fall där personen har en irit (inflammation i ögats regnbågshinna) behandlas detta med kortisondroppar som ska användas flera gånger dagligen och kontrolleras av en ögonläkare.
Val av behandling beror på hur den framtida prognosen ser ut och givetvis även den enskilda patientens preferenser.
- Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs). NSAIDs hjälper till att minska inflammationen och mildra smärtan och stelheten vid lindrigare fall av axial spondylartrit. De kan vara både receptbelagda och receptfria.
- Lokala kortisioninjektioner. När få leder är involverade kan injektioner av steroider hjälpa till att lindra symtomen.
- Sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs). DMARDs används för behandling av svårare symtom och kan bromsa eller begränsa omfattningen av ledskada samt minska smärta och inflammation.
- Biologiska läkemedel. Behandling med biologiska läkemedel används för att hämma inflammation, bromsa ledförstörelse och därmed minska ledsmärtor och svullnad samt bibehålla funktion. De ges via sprutor som du kan ta själv eller via infusion (dropp) som ges på sjukhus. De kallas biologiska läkemedel eftersom de framställs via en biologisk process, till exempel cellodling, till skillnad från DMARDs som framställs via en syntetisk process.
- Målspecifika syntetiska DMARDs (tsDMARDs). tsDMARDs tas som en tablett då de framställs via en syntetisk process, precis som DMARDs. De bidrar till att blockera effekten av några av de substanser som spelar en viktig roll vid inflammation. Behandling med tsDMARDs hämmar inflammationen och kan därmed lindra tröttheten, smärtan, stelheten och svullnaden i lederna, samtidigt som de kan hjälpa till att förhindra de skador som sjukdomen kan orsaka på ben och brosk.
Det är angeläget att patient tillsammans med vårdteamet/läkaren sätter upp en individuell behandlingsplan med gemensamma mål för behandlingen. Under de perioder då man har svårare besvär av sjukdomen är det vanligt att ha regelbunden kontakt med reumatolog/fysioterapeut/sjuksköterska.
Vikten av följsamhet
Det kan vara många funderingar som uppstår när det gäller behandling och läkemedel. Därför är det viktigt att diskutera med läkaren/vårdteamet både hur man ska ta sina läkemedel, men även ventilera tankar och eventuella frågor och farhågor.