Jättecellsarterit

Symtom, diagnos &
behandling



Symtom

Ett av det vanligaste symtomet vid jättecellsarterit är huvudvärk som är ny i sin karaktär och som vanligtvis sitter ovanför ena eller båda tinningarna. Detta beror på inflammation i artären vid tinningen. Artären vid tinningen kan kännas förtjockad och öm vid beröring. Hårbotten kan vara så öm att det är svårt att kamma eller sätta upp håret. Det kan också göra ont i käkmusklerna och det kan upplevas obehagligt att tugga. Vid jättecellsarterit kan man även drabbas av feber, trötthet och aptitlöshet2. En av de allvarligaste komplikationerna är blindhet. Det första tecknet på en hotande synförlust kan vara plötsligt synfältsbortfall. Det kan påverka hela ditt synfält eller bara en del av det. Att uppleva dubbelseende är också ett allvarligt symtom. Om sådana symtom uppstår ska man söka sjukvård akut! läs mer här.

Ibland ses en samsjuklighet vid jättecellsarterit med polymyalgia reumatika (muskelreumatism). Det innebär smärta och stelhet i de stora musklerna i överarmar, axlar eller lår.1, 2

Hur ställs diagnosen

För närvarande finns det inget specifikt blodprov som kan bekräfta jättecellsarterit. Blodproverna kan däremot visa tecken på en inflammation. Om läkare misstänker jättecellsarterit görs vanligtvis en ultraljudsundersökning av artärer i tinningen och/eller en biopsi, det vill säga en liten bit vävnadsprov, från tinningsartären. Därefter granskas biopsin under ett mikroskop, och om några förändringar syns bekräftas misstanken om sjukdomen. Olika röntgenmetoder kan också användas för att undersöka kärlen närmare och bekräfta diagnosen.2, 3

Behandling

Jättecellsarterit behandlas i första hand med kortison. En snabb effekt av kortisonen förstärker den misstänkta diagnosen. Behandlingstiden med kortison är individuell men ges till de flesta patienter under en period på ett till två år. På grund av lång behandlingstid med kortison kan detta leda till en rad komplikationer, till exempel nydebuterad diabetes, benskörhet, hjärt-kärlsjukdom och infektioner. Jättecellsarterit kan därför ha betydande effekt på vardag och livskvalitet. Patienter med återfall eller aktiv sjukdom under pågående kortisonbehandling, samt patienter som nyligen fått diagnosen och har en hög risk för allvarliga biverkningar av långvarig kortisonbehandling, kan behandlas med biologiska läkemedel eller målspecifika syntetiska sjukdomsmodifierande läkemedel (DMARD, disease-modifying antirheumatic drugs). Biologiska läkemedel eller målspecifika syntetiska DMARDs ges tillsammans med kortisonbehandling, vilket gör att kortison kan trappas ut snabbare.1

 

Behandlingsalternativ vid Jättecellsarterit

  • Systemisk kortisonbehandling.
  • Biologiska läkemedel. Behandling med biologiska läkemedel används för att hämma inflammation, när andra behandlingar inte har haft tillräcklig effekt. De ges via sprutor som du kan ta själv eller via infusion (dropp) som ges på sjukhus. De kallas biologiska läkemedel eftersom de produceras via en biologisk process, såsom cellodling, till skillnad från syntetiska DMARD som produceras via en syntetisk process.
  • Målspecifika syntetiska DMARDs (tsDMARDs). tsDMARD tas som en tablett. De hjälper till att blockera effekten av några av de ämnen som spelar en viktig roll i inflammation. Behandling med tsDMARD hämmar inflammation och kan därmed lindra trötthet och smärta samtidigt som det hjälper till att förhindra den skada som sjukdomen kan orsaka.